Residensvistelse på Nida Art Colony 2025

Projektet: I min avhandling har jag utifrån nostalgi som centralt begrepp arbetat kring strukturell rasism i urbana landskap och hur exkluderande föreställningar om nation och tillhörighet finns inbäddade i det mest vardagliga. Som en del av detta arbete har jag börjat läsa kritiska landskapsstudier och intresserat mig för hur trädgård och naturlandskap kan vara rasifierande och annangörande domäner (ett mer känt exempel på sådan litteratur är Jamaica Kincaids ”(Boken om) min trädgård” där hon utforskar koloniala historier i sin egen trädgård). Detta är utgångspunkten i mitt kommande arbete, där jag vill utforska och berätta om den icke-vita erfarenheten av naturlandskap i nordeuropeisk kontext. Trä är ett utmärkt material att ta avstamp i, då det lätt reser frågor om rötter, ursprung och tillhörighet. Det är en tillgång att träverkstaden på Nida Art Colony är tätt sammankopplad med den lokala skogen på Neringahalvön/Kuriska näset och att personalen har både praktisk och teoretisk kunskap (tex har de nyligen medverkat i Venedigs arkitekturbiennal med ett trä-baserat pedagogiskt projekt – deras träverkstad är en diskursiv, nyfiken och aktiv plats). Neringahalvön/Kuriska näset består till 94% av skog och sanddyner, och allt trä i träverkstaden kommer från lokal skogsförvaltning. För mig är trä professionellt sett ett nytt material, som jag länge haft stor lust att utforska. I detta projekt angriper jag inledningsvis träet som ett verktyg för en kroppslig minnesmetod, och har som ambition att producera en serie objekt parallellt med konstnärlig skrivprocess.